”The fact is, I don’t want to be old. And I certainly don’t want to be dead.”
Pastor Ames reflekterar över sitt händelserika liv i ett långt brev till sin unge son. Snart är han borta och sonen kommer fortsätta växa upp och möta världen utan faderns vägledning och utan kunskap om släktens historia.
Brevet är en djup lovsång till livet och kärleken, i synnerhet kärleken till sonen. Barndomsminnen varvas med teologiska och kristliga spörsmål, bibelcitat och reflektioner. Ames verkar förhålla sig mer till sina tankar och minnen än till livets vardag, kanske är det på grund av hans bokslut och att tiden håller på att rinna ut.
Kärleken till sonen är villkorslös och flödande. Förhållandet till den betydligt yngre hustrun känns märkligt svalt trots ett avsnitt som handlar om hans plötsliga förälskelse i henne då han redan hunnit bli 67 år. Bilden av hustrun - en skugga av en lojal och trofast, lite naiv och okunnig person.
Pastorns människokärlek och påfallande godhet känns ibland pretentiös. Och eftersom sidorna löper utan avbrott i kapitelindelningar, blir jag snabbt mätt. Men så smygs sakta ett grus in i form av en uppdykande yngre man med ett oklart men mörkt förflutet. Han hjälper familjen med olika saker, leker med sonen. Vad är hans agenda och vad är det i hans karaktär och historia som väcker sån oro hos prästen? Här blir det plötsligt spännande och jag kan verkligen känna med prästens ängslan. Han är gammal, sjuk och långsamt döende. Hans kristliga människokärlek och självuppfattning har fått sig en törn i och med den tvivelaktige yngre mannen som just nästlat sig in i familjeidyllen.
Det är det som får mig att läsa vidare i en storartad men mentalt utmanande roman.
#Gilead#MarilynneRobinson#usa#fäderochsöner #faderskärlek #familjeliv#präster #predikan#kristlighet#människokärlek #vänskap #uppväxt #1950tal#släkthistoria #etikochmoral#boktips#justläst #boknoter